Med frihet att vara!

Nu har de kommiit mina sommarälsklingar :)

Det pågår så mycket i alla människors liv, det pågår tunga saker i det tysta. Vi tror oss veta så mycket om varandra och tar för givet att det mesta är som det ska men det pågår saker inom alla i det tysta. Att bryta den tystnaden är att släppa någon innanför sin skyddsmur och det är skönt och obehagligt på samma gång. Skönt att inte bära saker själv men obehagligt eftersom muren blir mer ostabil. Ju fler man släpper in desto tunnare blir muren och desto mer ljus får man på sig själv och då börjar man verkligen se sig själv. I ljuset från solens strålar som glänser som av guld över den underbara person man är. För vi är alla underbara på något sätt, i någon form och för någon person. Att se det tunga likväl som det glädjefyllda inom en själv är att acceptera sig själv och början på en livslång kärlek till hela sin varelse. Vi har alla vår historia och det går egentligen inte att ställa  det ena livsödet mot det andra och säga att den ena har det värre eller bättre än den andra. Allt är relativt och är det en väsentligt hur mitt liv är jämfört med någon annans?

Så enkelt som ananas och Pink Lady-äpplen och så gott som livet själv :) Varför krångla till det?

Vi bokade om hotellet idag. Hittade ett billigare och till synes fräschare hotell som hade fått riktigt bra omdömmen. Istället för Barong Hotel blev vårt boende Kayun Hostel.

Blev ytterligare 6 km idag och det kändes superbra i kroppen. Jag känner mig väldigt lätt när jag springer och jag kopplar det till min kost. Överlag så får vegetetarisk kost en att känna sig lättare men när man håller sig till mestadels raw food så är kroppen än mer lätt. Känns som att kroppen fungerar bättre och även tankarna blir klarare på något sätt.

Det har varit en grymt kul, utvecklande och hektisk vår. Jag har prioriterat bort träningen sen januari och det har inte hänt mig sen jag började träna regelbundet för 10 år sedan. Idag bröt jag trenden och satt igång igen och detta är verkligen mitt rätta element. Detta får mig att må så bra. Idag blev det 6 km på 38 minuter och visst är kondisen inte som den brukar. Jag har kunnat göra 6 km på 30 minuter så jag vet ju i alla fall vart mitt sikte är. Brukar ju ha problem med knäna så jag hoppas de håller sig denna löparperiod. Idag fick jag dock känningar efter typ 20 minuter men det var så underbart att springa att jag helt enkelt struntade i det.

I brist på annat hemma så testade jag göra en variant av smoothie till frukost:

Ryan Adams avslutade sin turné i Stockholm igår och jag var där med Melerudsdudsen och amerikanen. Det var en spelning som var minnesvärd, helt otroligt stämningsfylld och full av sarkastisk humor mellan låtarna. Sorgliga, djupa, kärleksfulla och lugna låtar varvade med teknologisarkasm och helt udda spontana saker som en kärleksförklaring till hans katt.

I måndags kom jag hem från mind fjärde resa till Italien. Jag börjar bli mer och mer fäst vid detta land, värmen och kulturen tilltalar mig. Helt underbart att hälsa på Malin och hennes familj, de är så gästvänliga att man känner sig precis som hemma. Den här gången reste jag med de bästa, Alexandra och Malin.

Ibland måste den också synas, The Dark Side. Här är mitt senaste tidsfördriv i kollektivtrafiken.

Det var så skönt att komma in i bussen. Vinden hade varit så kall att kylan trängde sig djupt innanför min jacka. Att kliva in i varm buss då var himmelriket. Jag pratade med min vännina i telefon och satte mig bekvämt, skulle ändå sitta där i minst en halv timme . att åka buss är för mig totalt avkopplande och rofyllt men denna resa blev inte så. Efter ett tag började jag höra irriterande och tillgjorda skrik av två tjejer bakom mig. De hade en totalt utflippad stund. Jag satt där och tänkte på mig själv när jag var tretton och försökte tränga undan irritationen.

Jag går till en privat tandläkarmottagning och i veckan när jag var där för en kontroll så gick jag in i vanlig ordning till väntrummet. I korridoren såg jag igenkännande på deras samlingar av gamla dammsugare och andra antika saker. Väl framme satt en äldre dam och läste en tidning. Vi hälsade och hon fortsatte läsa och jag tog fram min telefon och började titta i den. Här hade lätt historien kunnat sluta, två personer ensamma i ett rum med var sitt syfte och var sin källa till tidsfördriv. Fast nu blev det inte så, tandläkaren avbröt sin behandling av patienten och kom in i väntrummet. Han berättade med hög röst för damen att jag också var från norrland, från Gällivare. Det glimmade till i damens ögon och med sin darrande röst började hon prata med mig.

Tora är hennes namn och hon kommer från Dorotea. Hon flyttade hit till Stockholm för att få ett arbete för väldans många år sedan. Hon fick jobb inom äldreomsorgen och trivdes bra. Det glittrade i en hennes ögon en kort stund när hon började tala om det förflutna och sen så sa hon nu är det ju annat, hela hennes ansikte vred sig i plågor. Tora berätttade att hon hade fått en stroke och en hjärtinfarkt för något år sedan och att hon har åkt in och ut ur sjukhus. Hon mådde inte alls bra i sin kropp. Tora berättar att hon satt där för att vänta på sin man, det var han som tandläkaren hade som patient. Hennes man har i alla år arbetat som elektriker och eftersom han varit mycket och grejat i olika väggar så har han fått i sig asbest och det har förstört hans lungor. Idag kan han inte klara sig utan sin syrgas som han har på sig hela tiden. Två slangar i näsan. Han har aldrig rökt berättade Tora. Inte hon heller förutom ett och annat tjuvblåss i sin ungdom.

Hon berättar för mig att hon nyligen fyllt 86 år och att hon inte kunde tro det var sant. Hur kunde hon vara 86 år? Jag log för mig själv när hon sa det eftersom jag kan låta precis likadan, 31 år, tänk att jag fyller 31 år, det kan inte vara sant. Jag tittade på henne och försökte sen hennes jag som ung. Hon har ju en gång varit 31 år percis som mig men för mig var det svårt att se bortom alla rynkor i ansiktet och den matta dimman över ögonen. När jag satt där och studerade henne så blev jag för en stund tagen av stunden. Om 55 år kunde det vara jag som satt där med min historia brevid en ung tjej med livet framför sig och berätta om min stroke och mina krämpor. Min sorg att inte orka ta hand om mitt hem eller åka och träffa mina barnbarn. Det här är livets gång men ändå så ofattbart på samma gång. Jag tror ju på att vi bara har ett liv. Vi lever här och nu, tid som inte kommer tillbaka. Tora kanske har något år kvar av sitt liv och en dag kommer även jag hamna på slutsträckan.

Det var 4 år sedan som hon blev sjuk och innan allt bröt ut så var hon en pigg 80 åring. Hon var en gång i Dorotea och plockade hjortron tillsammans med en vännina. - Vet du? sa hon, jag  kan inte tänka mig något mer rogivande än att plocka hjortron. Hon sa det med ett sådant lugn och saknad. Hon berättade att hennes vännina än idag pratar om den dagen då de var ute och plockade hjortron tillsammans.

Henne man blev klar och ut kom en varm lång och stilig karl med syrgas i näsan. Han hälsade också på mig och vi växlade några ord. Tora klev försiktigt upp, att hon hade smärtor i hela kroppen kunde vem som helst se, hennes händer vridna och hennes rygg smått kutande. Hon trevade skakande efter rullatorn. Vi sa hej då till varandra och Tora och hennes man gick vidare från tandläkarmottagningen för att äta en sen lunch. Det enda de hade fått i magen var morgonens gröt.

Ni fann ju varandra bra sa tandläkaren när han mötte upp mig. Jag lade mig ner i tandläkarstolen och gapade. Mina känslor då var tacksamhet för samtalet med Tora och en ödmjukhet inför livet.

Tora berättade för mig att hon en gång gått fram till några unga tjejer som rökte och med vädjande röst bett dem sluta att röka. Hon berättade för dem om sin man som trots att han aldrig rökt ändå fick gå med syrgastub. Vi tänker inte på framtiden på så sätt. Vi tar vår hälsa och välmående för givet tills den dagen då det inte känns helt bra mer, då vi får sjukdomar och krämpor. De äldre har mycket att lära oss eftersom de har levt ett liv men för att vi verkligen ska kunna ta till oss saker så måste vi ofta själv lära oss den hårda vägen. 

Det här inlägget skrev jag för Tora från Dorotea. Tack för vårt samtal!

Dagens citat:  "Allt här i världen är en framtida antikvitet." Bernard Buffet

/ Tina

Svårt att hinna med allt man vill. Märker att mina blogginlägg kommer allt mer sällan just nu men så måste det vara för tillfället. Tankar jag har just nu kretsar mest kring mitt arbete och mina studier alla andra intressanta tanketrådar går av.

Jag är imponerad av alla som pluggar på sidan av sitt ordinarie arbete, det krävs så mycket mer än vad man kan tro. Jag läser bara 7,5 poäng på en termin, vilket omfattar ca 10 timmar i veckan och det är krävande. Jag har något jag kan göra varje dag fram till sommaren när det gäller mina studier så det gäller verkligen att försöka hålla rätt nivå. Tur att jag har en bra studiegrupp, vi är effektiva och kompletterar varandra plus att vi bara är tre. Vi skulle egentligen vara fem men två har hoppat av. Svårt att arbeta effektivt med så många personer på olika håll, i synnerhet då det är distansstudier. Fast det går helt klart bra, det gäller att ha slutet i sikte och hålla igång motivationen. En tydlig målbild är oerhört viktigt om man ska uppnå det man vill, vad det än gäller. Planering är också a och o, det är en del av målbilden då man genom att planera sätter delmål. Jag är hur som helst stolt över mig själv som fixar ett krävande heltidsjobb, studier och bokskrivande vid sidan av allt det andra som pågår i livet. Fast längtar verkligen till sommaren då jag kommer ha tid i överflöd att bara sjunka in i en skönlitterär bok och mysa i solskenet. Bali närmar sig också, gah.... I can not wait :)

Dagens citat: "Tänk positiva tankar. Använd positiva ord. Agera på ett positivt sätt. Tre steg som kommer att ge dig mer än du någonsin hade kunnat föreställa dig." - Från The Secret

/ Tina

Jag blev klar med pluggandet tidigare än väntat så jag hann sätta mig och måla i några timmar, vilken befrielse :) Längtar till tisdagens kroki.



Det går inte riktigt att få bra bilder med kameran i min mobil så jag var tvungen att redigera den lite men ändå så gör inte ens denna bild målningen rättvisa, konrasterna och uttrycket är starkare IRL.

Dageens citat: "Inaction breed doubt and fear. Action breeds confidence and courage. If you want to conquer fear, do not sit home and think about it. Go out and get busy. Dale Carnegie

/ Tina